Victoria Karlsson

Nu är jag hemma från EM, hunnit smälta resan och tävlingen.

 

Jag och Jonas landade iallafall i Katowice onsdagmorgon, tog oss till hotellet men fick inte checka in så vi drog ut och vandrade runt i staden innan vi mötte upp Erik. Efter vi fått reda på vars arenan är och promenerat oss less så drog vi tillbaka till hotellet men fick fortfarande inte checka in, dom hade en massa problem med alla rum. 

 

När vi väl fått checka in så påstog dom att vi inte betalat allt osv så vi hade ingen trevlig upplevelse av just detta hotell iallafall. 

 

Kvällen drog vi ut en sväng till för vi var ju tvungen att se till att Erik skulle få i sig nån mat då vi själv fick svälta ;)

 

Vi la oss tidigt och sedan vaknade jag upp tidigt och ställde mig på min våg som jag alltid har med mig. 60.00 kg. 

Sköönt nu var det bara att vänta till 11 så vi kunde börja vandra bort till arenan. Klädde mig varmt för var orolig att min våg skulle vara lite snäll. Erik och Jonas gick utan tröja bredvid mig och jag såg ut som en eskimå , måste varit en rolig syn ;) Men vad gör man inte för att klara invägningen.

 

59,8 stannade vågen på och de är en av de lyckligaste stunder när man klarat vikten så perfekt så de bara är att börja käka sekunden man lämnar rummet. 

 

Efter invägningen hängde vi på stan, njöt av solen och bara tog det lugnt.

 

Fredag, första tävlingsdag. Allt gick så fort och vipps så skulle vi upp och tävla. Mötte i första matchen en ryska, jag förlorade. (hon vann i -60 kg klassen ibåda armarna). Andra matchen mötte jag också en ryska men jag tänkte att det här tar jag, jag måste ta det här annars är jag ute. VI hamnade i remmar, hon drog på sig en faul, jag kände verkligen att detta vinner jag, jag är starkare. Så gick starten jag prövade gå bakåt men jag fick det inte att koppla så hon lyckade vika över min handled och jag prövade pressa åt sidan men det gick inte å sen var jag nere. Jag skrek för jag blev så arg på mig själv, dom hann nästan inte ens plocka lös remmarna innan jag var nere från scen. Sprang ut och satte mig och grät. Jonna kom ut och satt med mig en stund och fick mig på bättre humör innan jag kunde gå in igen och träffa alla. Jag har aldrig förlorat på 2 raka sen min första tävling. Jag var så besviken på mig själv, vänstern är ju min bättre arm då jag tränar men jag vet verkligen inte vad som händer då jag ska upp och tävla. Fortsatte dagen med att hejja på mina grymma kompisar i landslaget och när dagen var slut hade vi tyvärr ingen på pallplats men Jonas och Erik kämpade till sig varsinn 6:e plats.

Vi drog på pizzahut jag käkade en gigantisk pizza och mådde sen lite bättre.

Vi drog senare på kvällen och kikade på semifinalerna och finalerna även fast suget inte fanns där. Men tror verkligen det var guld värt att kolla på de för att kunda ladda om batterierna till lördag. Vi åt sedan tillsammans med några andra ur landslaget och hade riktigt trevligt. 

 

Lördag, okej ärligt så var jag jävligt osäker efter dagen som varit eftersom jag trodde så mycket på vänstern men de gick skit, hur skulle jag då kunna lite på höger arm? 

Vi var på g mot arenan men det strulade med taxibilarna och då blev jag påriktigt nervös, då kände jag att jag är nervös de va jag fasen inte igår tänkte jag, då kan det här gå vägen. Vara nervös är bra då taggar jag igång.

När vi kom till arenan blev jag ännu mer nervös, vilken härlig känsla. Tävligen drog i gång och jag hejjade på Jonna och Elina som tävlade före mig. Det är så grymt frän känsla när man ser att det går bra för personer man känner, man får liksom upp hoppet. Jonna till semi, GRYMT! första senior från Sverigee på en pallplats. Nu min tur. 

 

Ska upp första matchen mot en turkiska, shit jag vet att hon vill vara i dommarns grepp, jag hatar det, men jag ska vara den lugna snälla storumanbrytare jag brukar vara vid bordet. Hon prövar tjaffsa om greppet men jag är bara lugn. Sen när jag känner att starten ska gå andas jag in, hon vann starten men slog rätt i min hand och så var hon nere i kudden.

Andra matchen mot ryskan jag förlorade mot i vänstern, Nu har jag chansen jag ska vinna, jag är starkare.

Jag startar, nästan nere i kudden slippar vi och in i remmarna. Älskar remmar i höger, vi startar igen, hon fick en faul och jag kände verligen hur nervös hon var så jag blev lugnare. Starten gick igen och jag drog ner henne i kudden. 

 

Sen en match till om finalplats som jag förlorade men hamnade då i semifinalen. 

 

Klara min underbara vän från Stockholm gjorde en grym tävling och hamnde på en fjärde plats i - 65 kg damer, du är grym!!  

 

Vi hejjade på alla andra svenskar och sedan käkade vi innan jag fick vila ett par minuter innan vi drog tillbaka till arenan igen.

 

Dags för semifinalerna, Jonna upp först, hon kämpade bra och det gav henne ett brons. snart min tur. Det är dags, går upp, känner mig lugn och tänker att detta ska jag klara, jag andas in, kör mitt " duckface" ;) och pang vi var nere i kudden på min sida, helt chockade, jag vann semi! Jag ska upp i final på ett EM.

 

Finalen mot ryskan var snabbt och enkel för henne ( denna gång) men jag fick med mig ett EM silver hem och tog bästa placering av svenska seniorerna på detta EM, rätt häftig känsla. Men alla andraa svenskar gjorde bra i från sig och jag är stolt att tillhöra detta landslag. 

 

 

TACK så mycket för i veckan alla! Älskar verkligen landslagsresor, det är bland det roligaste som finns och det är alltid jobbigt att komma hem till verkligheten igen.