Victoria Karlsson

Okej så här är det, jag bloggade på icanwílls bloggportal för ett tag sedan, men han som hölligång bloggportalen kände att han inte orkade hålla på med det längre så han la ner den och vi skulle då bli förflyttade till fitnessgurus hemsida.  Jag kände där mitt i allt att nä jag har inte tid och orken att blogga längre. Men nu när det har gått några månader utan att ha någonstans att skriva av sig så saknar jag det riktigt mycket. På en instagram bild känner jag att jag inte kan skriva allt jag vill. 

 

Jag har tränat seriöst ungefär sedan just början på 2013 egentligen. Började lite smått under sommaren 2012, tack vare min kusin som praktiskt taget tvingande med mig på gymmet när han hade chansen. Men jag var dock fortfarande för  feg för att gå på gymmet själv. Ja jag var precis som många andra, rädd för att gå till gymmet själv. Tänk om man gör fel och folk ser, vad ska hon där tycka, usch den där killen ser så vältränad ut inte törs jag träna där han tränar, å nej titta den där killen han stirrar. Hur ska jag kunna träna här, jag orkar inte lyfta något, jag är inte vältränad och jag vill absolut inte se mig själv i spegeln. Ja dessa tankar snurrade konstant i mitt huvud även fast jag var på gymmet med någon. Så när jag var helt själv så skyndade jag mig göra mitt och praktiskt taget sprang ut därifrån. Så innan  kunde dra mig till gymmet av egen helt fri vilja och tycka att det började vara kul så slog det över till 2013 och mitt första SM i armbrytning närmade sig med stormsteg.

 

2013 var mitt första riktiga tävlingsår i armbrytning och jag blev bättre och bättre för varje tävling som gick. Så jag fortsatte med träningen och desto mer jag tränade desto mer tyckte jag om mig själv. Under hösten 2013 så åkte jag på mitt första VM för att pröva mina chanser i juniorklassen - 60 damer. Åkte då hem med 2 brons ett i varje arm och viljan att tävla ännu mera. Efter VM var det mycket i mitt liv som hände utöver träningen, jag flyttade från husen som jag och mitt ex hade flyttat in i året innan. Jag flyttade hem och det var inte det var absolut inte det lättaste beslut jag tagit i mitt liv. Bodde hemma en stund under hösten, jag älskar verkligen att vara hemma under ett par dagar, vila upp batterierna och bara må. Men bo hemma i skogen igen, nej de funkade inte för mig, så min hund fick bo hos mamma och pappa och jag flyttade in till moster i Lycksele i väntan på att jag skulle få min lägenhet. 

 

2014 började på bästa möjliga sätt med ett Guld i vänster arm på goldenarm mot min grymma motståndare Klara som idag är en helt fantastisk och underbar vän. I högerarm fick Klara vinna men jag knep åt mig silvret. Detta var en väldigt bra tävling innan SM. Efter Goldenarm fick jag äntligen flytta in i lägenheten med min hund 

 

Så i mars var det dags för SM som hölls ända nere i Vimmerby. Lååång bussresa och jag fick hålla inne lite på maten för att hålla mig nere under 65 kg.

Ja jag har gått upp från -60 kg för jag tyckte att det var en omöjlighet att vara så lätt, älskar helt enkelt att äta och träna ben alldeles för mycket ;). På SM i - 65 kg damer knep jag åt mig två andraplatser bakom ingen annan än Heidi Andersson.

Så på bussresan hem från SM började vi direkt prata om VM, Så hela sommaren har jag tränat stenhårt för VM. Ja såklart har jag roat mig och haft en helt underbar sommar med de bästa människorna.

I mitten av sommaren åkte vi till Finland för att tävla supermatcher. Jag fick bryta mot Finskan Piritta som jag vet var jätte stark och sommaren före förlorade jag mot henne på Wildarm Men tävlingen gick min väg och jag vann 9 av 10 matcher. Supernöjd och verkligen supertaggad för  VM. 

 

På VM blev jag 6:a och 7:a jag blev nöjd. Det var mitt första år i senior och i en tyngre viktklass. 

Under hösten har jag mest tränat utan några mål/inga scheman att följa/ ingen kostplan utan bara gjort vad jag känt för. gick upp till 70 kg, shit fatta ni att de är lika mycket som jag vägde innan jag började träna. Haha men helt klart gått upp i vikt på rätt sätt och jag vet hur lätt de är för mig att skala av dessa 5 kg över min tävlingsvikt. 

Kan kort och gott säga att träningen och armbrytningen har gjort så mycket för mig som jag aldrig trodde var möjligt. Jag fortsätter hela tiden bli chockad över hur bra de för mig att må, hur underbara vänner jag fått genom de och att det är det absolut bästa jag vet. Så varför inte lägga ner hela själen i det?

 

Nu tänker jag inte skriva mer om detta för jag tycker du har gjort det bra om du orkat läsa dig igenom detta. Och ni som har läst mina tidigare bloggar har säkert läst liknande inlägg förr men jag hoppas det var intressant att läsa ändå.

 

SM är lite över 2 månader bort, vikten ligger bra till och min västerhandled som jag har haft stora bekymmer med sen i sommras funkar nu förhoppningsvis äntligen som den ska. 

Pusspåer