Arnold Classic
Brasilien och Arnold Classic.
Jag kom hem måndagnatt hem till mitt hus i lilla Lycksele. Det kändes konstig, att jag redan varit borta en vecka, tiden gick så fort men ändå sakta för jag längtade hem.
Resan dit var jobbig, lång och sovde nästan ingenting. Men det stoppade inte mig och Fia att ge oss ut för att utforska staden. Första dagen promenerade vi 2 mil och däckade i sängen kl 18:00.
Andra dagen blev det ännu längre promenerat och jag tror vi lyckade hålla oss uppe till 20:00 Haha.
Fredag startade med en invägning och sedan massa mat. Vi hängde med Tatiane och Gabriella, helt underbara människor.
Lördag var vi och kikade på strongmen tävling, och då dök även Arnold upp en sväng. Sjukt rolig tävling och jag blev riktigt sugen själv att testa strongmen.
Söndag var det dags för tävling och hemfärd, blev lite konstigt att vi skulle åka hem samma dag vi tävlade, men vi fick försöka fokusera tävling först.
Nu till matcherna, vi tävlade i höger arm( hade jag bestämt hade vi tävlat vänster 😋) Men jag kunde ju inte tacka nej till denna fantastiska inbjudan även fast höger är min sämre arm😊 Jag har en tid nu haft problem med axeln och handleden men det kändes faktiskt riktigt bra hela tävlingen igenom.
Match 1: Tänkte jag ska testa bryta som jag alltid gör i höger och ser vart det tar mig, musiken var hög, jag hade svårt att fokusera på starten. Vi slippade och hamna i remmar, yes tänkte jag då sitter vi fast. Men starten kunde jag fortfarande inte fokusera på, så de blev en seg match och jag hamnade i kudden. Skit men de va bara första matchen.
Match 2- då vi greppa upp tänkte jag detta tar jag, jag kände mig stark . Vi slippade igen till remmar, och jag var mer me i starten men Tatiane lyckades till slut komma över min handled så jag försökte hålla men tillslut gick det inte. Så nere i kudden igen.
Match 3- jag tänkte nu gäller det, vi slippa till remmar igen, sen missa jag starten och det var över. Faan så sur jag blev, hur kunde jag missa starten helt på viktigaste matchen???
Match 4 - tänkte jag att jag skulle testa nåt nytt men när starten väl gick så vågade jag inte utan körde de jag visste inte känns i axeln, så remmar, segt och sen förlust.
Match 5 - hade jag Arnold bakom ryggen så jag tänkte jag får absolut inte ge upp, sååå den matchen såg ungefär lika dan ut som de andra, remmar, seg, och jag förlora tillslut.
Nu är det inte så att jag sitter och deppar utan jag känner mig mer taggad än någonsin, På VM i semifinal la Tatiane ner mig i kudden väldigt enkelt och de gjorde hon inte nu, så jag har kommit en bit på vägen och nästa gång vi möts ska jag vinna, så är det bara.
Detta var bland de coolaste jag gjort och ni måste förstå att jag just gått in i mitt 5 år i denna underbara sport och hunnit så mycket, 5 år? det är ingenting och jag har inga planer på att sluta. Det var en sådan ära att dom bjöd just mig, jag har frågat mig själv såå många gånger, varför bjöd dom just mig? Jag känner mig inte så bra att jag förtjäna en sådan sak. Men är väldigt glad att de hände.
Att jag sedan åkte dit och förlorade det gör mig bara starkare.
Nu ska jag snart bli en träningsinstruktör på mitt nya gym, som öppnar mitt emot där jag bor så mina träningsmöjligheter kommer bli ännu bättre, vi kommer även ha tillgång till armbrytarbord på gymmet, det kommer bli så sjukt bra.
Tack för denna gång och nästa gång jag skriver har jag garanterat varit iväg på EM.😊